Sofia Sandberg

Jaa då var det väl dags för lite update.

 

Med Victor och hans "nya" säng har det funkat jättebra. Dom 2 första nätterna läste jag för honom och sen somnade han jättesnällt. 3 natten var han övertrött och tjurig men tillslut somnade han då också. 4 natten hade han sovit på dan så han var så pigg på kvällen så han var uppe lika länge som oss så då fick han komma och somna med oss i våran säng, så bar vi sen över honom till sin egna säng så han lär sig att sova där. Men då igår gick han själv snällt och la sig i våran säng när han var trött så då fick han somna där igen. =P Huvudsaken är ju att han själv är så snäll och går och lägger sig när han är trött! =D Superbra! :)

 

Annars i veckan har vi mest varit ute. På Måndag var vi och hälsade på Nea och Mollie. På Tisdag var vi med dom på strandängsbadet och badade och solade och hade det härligt. På Onsdag var vi i Djuptjärn och badade där i Victors lilla pool. Och igår var vi på bvc besök med tjejen och sen i djuptjärn och firade mamma som fyller år idag. :)

 

och igår på bvc hade vi fått en ny bvc sköterska som var jättebra! Äntligen nån som faktiskt lyssnade på mig och tog mig på allvar! Jag har hela tiden sen Angelina föddes känt att det har varit nått som inte stämt. Hon har varit jättekrånglig när det har gällt allt. Jag har fått kämpa som faaaan för att lyckats mata henne. I början tänkte jag "att jaja det tar ju tid att komma igång med amningen och tills hon lär sig suga bra". Jag fick mjölkstockning och sår och mådde verkligen skiiiiit av det. Har aldrig mått så dåligt med sån hemsk frossa som jag fick av mjölkstockningen. Direkt man kände att det börjades stocka så började man må jättedåligt i hela kroppen. Lite coolt att nått så "litet" kan påverka hela kroppen så mycket. Men jag fortsatte kämpa på. Jag låg hemma nerbäddad med värmedyna på boobisarna och bara skakade av frossan, tack och lov för panodil som blev räddningen mot den hemska frossan!

Som mamma har jag hittat på oäääääändliga teorier om vad det kan ha varit med henne. Det har varit jättejobbigt att gå och känna att nått är fel men med alla olika teorier blir man helt lost och kan inte sätta fingret på vad det är. Så man vet inte vad man ska säga och hur man kan förklara, för det kan ju vara det, eller det, eller det.

Sen att folk inte lyssnar på en och tar en på allvar gör ju inte direkt saken bättre. Att få höra "nää nog är allt bra" är kanske inte vad man behöver när man själv känner och vet att allt inte är bra. Det kanske är bättre att faktiskt bry sig och försöka förstå och fråga: Varför känner du så? Tusen tack till underbara Nea som har fått lyssnat på alla mina olika teorier! <3

och till min nya bvc sköterska som också verkligen lyssnade på mig och tog mig på allvar. Sen när vi vägde henne och även fick det "svart på vitt" att det är nånting som inte stämmer. Då vi såg att min lilla tjej inte har vuxit som hon ska. :(

Tyvärr så har det blivit så att jag har försökt kämpa och hitta speciallösningar för att försöka få det att funka men tydligen så har det ju ändå inte funkat. Jag måste typ alltid ligga ner och amma henne för det har varit det enda som har känt som att det har funkat hyfsat men ändå har jag fått kämpa som fan för att få i henne mat, för hon har krånglat sen dag 1! Nu i efterhand är det såklart jobbigt att höra att hon inte har växt som hon ska och antagligen fått för lite mat. Nu har vi testat ge henne extra ersättning med flaska men det är lika svårt för henne att ta flaskan. Nu är jag övertygad om att hon har för kort tungband och att det är därför hon har haft så svårt att äta och tjorvat så mycket. På Onsdag ska vi få fara och träffa läkaren som då antagligen får klippa tungbandet på henne. Så nu äntligen kommer det säkert bli bättre, så oerhört skönt att äntligen få hjälp och bli tagen på allvar! :)