Uppskatta livet.

Yaaay då var underbara Fredag här igen! =D Helg och Fredagsmys! <3
 
Igår var Nea och Jenny förbi här på besök. Very nice! Jag var en otroligt bra värd. Först bjöd jag dom på kaffe, kladdkaka och hallon. Sen åt vi äggmackor och nyponsoppa till lunch. Mums, det är så gott! Det äter jag varje dag till lunch! =D Så vi hade det trevligt med surr och så fick dom underhålla lilla Victor. :)
 
*
 
Annars så har jag funderat lite på det här med barn. Jag läste en krönika där nån klagade så på att föräldrar tror att dom ska ha så mycket egentid. Hon som hade skrivit krönikan lät själv väldigt bitter men jag fattar nog ändå vad hon ville få fram.
Så då började jag tänka lite på det här. Att vissa människor är så väldigt bittra. Det gäller självklart inte bara barn utan det kan gälla allt. Men nog har man träffat på människor som verkligen fick det att låta som döden att skaffa barn. Att det var världens jobbigaste grej. Känns som att dom människorna bara såg det negativa och problem. Man har fått höra "sura" kommentarer som: "Det har ni då inte tid med när ni har barn", "När man har barn får man då aldrig sova" och andra liknande kommentarer.
Jag tycker det är fel.
Visst, det är absolut en omställning att få barn. Man har inte lika mycket egentid som förut, det får man ju räkna med. Man har ett barn som styr ens liv och som man får anpassa sig efter. När ungen tycker det är dags att stiga upp, då är det bara att stiga upp.
Men man måste ju ändå se det positiva i det.
Som David sa en gång "-man kan ju fundera på hur man spenderade tiden innan man hade Victor."
Ja, vad gör man med sin viktiga egentid?
Jag och David gillar ju att spela spel, så det är ju ett exempel på sånt vi kan använda våran egentid till.
Så, hade det varit så mycket bättre att ha den egentiden att kunna spela mer, eller är det mer underbart att få spendera den tiden med det absolut underbaraste i våra liv, lilla Victor? För oss är svaret självklart. Självklart är det värt att "offra" den egentiden för Victor. Det är mycket mer underbart och värt att ha ett barn. Det är ju nått man ska njuta av!! Att få barn är ingen självklarhet. Man ska vara jävligt tacksam över att ha kunnat få barn och att vi har fått en så fin och frisk pojke. Jag anpassar med glädje mitt liv efter honom och spenderar större delen av min tid med Victor. Om man ser det så jävla negativt och hemskt att förlora den "egentiden" då kanske man inte var riktigt redo att skaffa barn. För det är ju faktiskt nånting man får räkna med när man skaffar barn. Då får man väl se till att vara tacksam och njuta för dom få timmar egentid man faktiskt får. För visst är det ju skönt att kunna ha lite egentid och ägna sig åt sina egna intressen också.
 
Så det här med sömn. För mig är det då så enkelt. Jag kanske har tur, jag har då alltid haft lätt för att sova. Så för mig är det ju helt enkelt att gå och sova tidigt så är det absolut inget problem sen att stiga upp tidigt. Visst finns det dom mornar då man känner sig som en zombie och tänker: "snälla unge sov lite till!", men sånna mornar finns det ju alltid för alla. Nog kände jag så vissa mornar när jag var tvungen att stiga upp och jobba, men då var det bara att tvinga sig upp. Det är ju samma nu, fast nu är det Victor som tvingar upp mig istället för jobb. =P Så sånt är livet helt enkelt, man måste tvinga upp sig tidigt ibland. :)
 
Nu vill jag inte ha sagt att man inte får klaga. För det tycker jag absolut att man får och tror att man behöver ibland. För visst, det känns jävligt jobbigt att tvinga upp sig ibland och man kanske har sovit dåligt några nätter. Det kan kännas jobbigt att man känner sig "låst" av ungen m.m. Så ibland vill man väl klaga av sig lite och få lite sympati. Så tror jag ju även att jag har haft det väldigt "enkelt". Jag har en himla nöjd och lättskött kille. Han sover och äter bra och är för det mesta väldigt glad och nöjd. Jag har som sagt själv väldigt lätt att sova. Jag har en underbar familj som kan ställa upp att vara barnvakt så man får lite extra egentid ibland. Alla har det ju såklart inte lika enkelt. Har man ett kolikbarn som skriker otröstligt i flera timmar, har själv sömnproblem, alla kanske inte har samma möjligheter att få barnvakt och hjälp till avlastning. Det måste vara skitjobbigt!!! Klart som fan man får tycka det då och klaga.
Så jag vill som sagt inte ha sagt att allt är en dans på rosor och att man alltid bara ska vara nöjd, glad och tacksam. Man får beklaga sig. Det kan stundvis kännas väldigt jobbigt med barn. Men när folk jämt är negativa och bara pratar om alla uppoffringar och hur jobbigt det är och får det att låta som världens jobbigaste och hemskaste sak att skaffa barn, då tycker jag det känns fel. Då har man fokus på fel saker. Man ska njuta och vara tacksam för sitt barn. Att få barn är livets största gåva. Hur jobbig ungen än är, så är det fortfarande en underbar gåva. Sen är jag även övertygad om att adoptera ett barn är en lika stor gåva som att föda det själv. Sen så är väl såklart (Iaf dom allra flesta!!!) tacksamma och glada över sina barn, även om dom kan få det att låta som världens mardröm. ^^,
 
Jag vet att man aldrig kan ta livet för givet. Vi alla kan dö när som helst. Jag brukar tänka ibland (usch, hemska tanke!) på om Victor inte skulle finnas längre. Hur mycket jag skulle sakna att bli väckt av honom på mornarna, att få höra honom. Om man tänker på det, så finns det väl inget underbarare än att bli väckt av sin lilla skatt. Veta att han är där bredvid mig och behöver mig. Då får han väcka mig när han vill. Jag är bara så otroligt glad och tacksam över att han är där. <3
 
Så jag har även tänkt på allt det positiva. När folk säger att livet får en ny mening när man får barn.
Jag kan inte annat än hålla med. Det är svårt att förklara. Men det känns som att saker som kanske kändes viktigare förut har inte längre lika stor mening. Det känns som att man tidigare kanske brydde sig om saker som nu känns som oviktigt svammel. Man känner sig som nöjd. Det beror nog på att man mår bättre på nått vis. Det känns som att jag har allt jag behöver här hemma. Jag får så otroligt mycket glädje av Victor och David. <3
 

Du är en ovärderlig skatt, min älskling! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0