Sofia Sandberg

Så ska jag försöka hinna blogga. :) Nu har det hänt mycket. Hips, vips så var jag en mamma! :O Coolt! Vet inte om jag riktigt fattar det än. ^^,

 

Jag och David fick oss en underbar liten prins. Han hade bråttom ut till världen och kom i vecka 35. Måndag den 1 Juli klockan 14.49 kom han.

 

Vi hade varit i Haparanda på Ikea dagen innan. Både jag och David var helt slut på kvällen när vi gick och la oss. Somnade nog kring 23 tiden. Sen vaknade jag vid 02-tiden. Då hade jag börjat få värkar. Jag tyckte det var skumt för jag förstod väl ändå att det var värkar. Dom var inge starka då men det kom som en liten topp och sen klingade dom av. Jag tänkte att det var inget att bry sig om, säkert nå förberedelse förvärkar. Men det gick inte att sova. Så jag väckte David och sa att jag hade nå konstiga värkar. =P Så testade jag att ladda hem en värkapp på Davids telefon som jag roade mig lite med att klocka värkarna. Dom var ju oregelbundna men tiden mellan dom blev i genomsnitt 4minuter. Men eftersom dom inte var nå starka så tänkte jag ändå att det var inget att bry sig om. Jag gick upp och gjorde mat åt mig och David så åt vi lite. Sen gick jag och satt mig vid datorn och höll just på att blogga om mina konstiga värkar då det helt plötsligt började forsa en massa blod. Så då fick David ringa bb så fick vi åka in för koll. Då var klockan nog 04-05. På bb tänkte och hoppades både jag och David att de nog skulle klinga av och att vi skulle få åka hem igen. Jag var ju så jäkla trött så jag ville bara hem och få soova. =P Men så blev det inte. Jag fick ligga där med CTG så mätte dom värkarna. Vid 07-08 tiden kom en läkare och kollade ultraljud och undersökte mig. Då låg då bebisen med huvudet neråt och allt såg bra ut. Sen var det bara att avvakta och fortsätta ligga med CTG och se hur värkarna skulle utvecklas, om de skulle fortsätta eller klinga av. Dom fortsatte och blev bara värre och värre. Vid 10.20 kände barnmorskan om jag hade öppnat mig nått. Då var jag öppen 4cm och hon sa att det blir barn idag! Då blev både jag och David lite chockade. Det tog ett tag att sjunka in vad hon sa. =P Jahapp, så då var det bara att byta om till fula sjukhuskläder. Upp och vandra. Tog ett bad. Avvakta och låta värkarna göra sitt. Barnmorskan tyckte jag var så duktig och avslappnad, hon sa att jag låter verkligen värkarna och kroppen göra sitt jobb. Det var bara att försöka hålla sig så avslappnad som möjligt under värkarna. Det enda jag hade planerat inför min förlossning var att jag inte ville ha någon EDA. Kring kl.13.00 började jag ta lustgas för att lindra värkarna. Den var jävligt bra! :) Den tog bort de värsta smärttopparna där på slutet när värkarna började göra mer ont. Dock blev man lite "full" av den, lite yrslig och mer trött. Vid 14.30 började jag krysta och 14.49 var vår lilla pojke född. Förlossningen gick ändå jävligt bra och fort. Tack och lov för det, för det gjorde då ändå nog så ont! Värkarna tyckte jag ändå gick rätt bra att genomlida, det var där på slutet det blev värre men då tog jag ju lustgas som hjälpte. Sen på slutet när jag skulle krysta fick jag inte ha lustgasen längre, så då gjorde det ju jääävligt ont och då hann jag tänka att nästa barn blir det att adoptera. ^^, Haha. Tur att det ändå gick fort och att han var liten. Så ah, fast det gjorde förjävla ont och man trodde att fan nu går hela jag sönder så gick det ändå bra och det blir nog trots allt inte att adoptera nästa barn. ^^, Haha. Nu efter förlossningen har jag då mått jättebra, inte haft några direkt besvärande besvär. Lille Victor mådde också jättebra, han var redo att komma ut helt enkelt. :)

 

Lilla Victor fick en sond och vi fick ligga inne på barnintensiven i en vecka för att de ville se så att Victor kom igång och fick i sig nog med mat. Han var jätteduktig och började amma i princip direkt. Men han fick ändå extra mat för att när dom är så små så sover dom mest och orkar oftast inte amma tillräckligt mycket. Så han fick extra sondmat fram tills Fredagen. Sen såg vi över helgen att han ammade tillräckligt och gick upp i vikt så då fick vi sen fara hem.
Det var helt underbart att få komma hem. Var så jäääkla less på att mest ligga i en säng inne på ett litet sjukhusrum hela dagarna. Blääh.

 

Så nu har vi hunnit vara hemma i några dagar. Jag tycker redan att lilla Victor har hunnit bli större. =P Än så länge funkar allt jättebra. Än är han ju så liten så det är mest äta, sova, byta blöja. Men han har sina vakna perioder också då han ligger och kollar på allt spännande omkring sig. Så myser vi ju såklart en massa! Igår var vi ute en sväng på premiärtur med vagnen också. :) Man kan ligga och kolla på honom hur mycket som helst och så säger jag åt honom om och om igen hur himla fin han är, men det går ändå inte att säga med ord. Känns så ofattbart att det är min och Davids älskade lilla prins. <3<3

 

Så lite bildbomb!